3. Nyfiken = kreativ
Juni 7th, 2007 by donnie Jag har ingen särskild gåva – jag är bara passionerat nyfiken!
Albert Einstein
Det är fascinerande att läsa om stora kreatörer och uppfinnare; hur de arbetade, hur de tänkte, så otroligt disciplinerade de var. Men man inser rätt snart att de alla har en sak gemensamt: deras enorma vetgirighet och nyfikenhet; att alltid vilja veta hur saker och ting fungerar och varför det ser ut på ett visst sätt. Jag vill hävda att en av människans allra största tillgångar är nyfikenheten. Det är den som driver utvecklingen, det är den som gör att vi letar förbättringar, det är den som gör att vi lär oss saker. Att med en positiv attidtyd ta sig an nya rön och fakta, att glädjas över nyhetens behag, att prova nya intryck och nya uttryck har stor påverkan på hur kreativa vi är.
Thomas Edison tillbringade stor del av sin researchtid med att gå igenom patentregistren för att se vad andra hade lämnat in och för att få inspiration till nya uppfinningar. Han hävdade att patentdataserna var en av de allra största källorna till nytänkande och nya infall. Albert Einsten sa en gång att han hade aldrig lyckats kläcka relativitetsteorin om han inte först kom på hur han skulle tänka för att lösa den. Därför la han mycket tid på att fundera på hur han skulle tänka för att kunna komma vidare. Det sägs att han en dag satt och metade nere vid sjön som vanligt och när han fick se solstrålarna som bröts genom lövverket insåg han plötsligt hur han behövde tänka. Och resten är historia, som man säger.
Om vi definerar kretivitet som rekombination av tidigare kända fakta och data så borde det rimligvis vara så att ju mer man känner till desto större chans har man att rekombinera det som är känt på helt nya sätt. Men det kräver också att vi låter både oss själva och de i vår omgivning att vara nyfikna och kreativa. När vi är barn frågar vi dumma frågor om allting ”varför är himlen blå?” men vi lär oss snart att inte ifrågasätta allting och hellre bara ta ”därför” som ett svar. De flesta av oss är nyfikna som barn, vi provar alla möjliga uttryck; vi sjunger, spelar, ritar, agerar och talar med olika röster. Allt för att testa vad man kan göra med den fantastiska manick som vår kropp utgör. Sen på vägen blir vi varse om hur det ska låta när man sjunger, hur det ska se ut när man ritar och inte minst hur vi ska bete oss för att passa in. Skolan är ett gissel i sig, vi behöver vår utbildning och kunskap men allt för ofta lär vi oss att det bara finns ett svar på varje fråga, det står i facit och finns längt bak i boken.
“It is a miracle that curiosity survives formal education.”
Albert Einstein
Att ”hitta barnet i sig” är en sliten klyscha men den stämmer allt för väl, dagen vi slutar leka är dagen vi börjar åldras. Så försök börja leka igen, berätta påhittade sagor hur det skulle kunna vara, fantisera om fantastiska världar bortom molnen där allt funkar på ett annat sätt och börja nyfiket ifrågasätta allting runt omkring; Varför är det så? Varför måste man göra på detta sättet? Hur fungerar den här? Borde det inte kunna vara så här istället? Tänk om man kunde göra så här….
“Alla barn är konstnärer - Det svåra är förbli det som vuxen”
- Pablo Picasso